Är det här ett vanligt beteende? Känner ni igen er? Det här är inget nytt för mig. Jag köpte en bulle till min frisör första gången som han klippte mitt hår. Det har gått många år och ja, han klipper fortfarande mitt hår. Men vad är det då som gör att jag känner denna extas av glädje och som resulterar i att jag bara måste tacka, ge, uppmärksamma dessa företagare.
Jo, det här är den nakna sanningen. Dessa personer är entreprenörer och då menar jag riktiga entreprenörer. De älskar verkligen vad det gör och varje vaken tid går åt till att försöka utmana och förbättra alla steg i deras eget yrkesutövande. De är helt uppslukade av sitt kall, sitt mål att leverera kvalitet i varje liten detalj och att se till att jag som kund känner mig nöjd med leveransen.
Det här med klacken hände för något år sedan. Samma gamla skor hade nu börjat låta inuti bägge klackarna som om någonting var löst och för någon vecka sedan var jag tillbaka hos min skomakare igen. Dörren var stängd. Nu hade han ändrat tiderna och öppnade senare på dagen. Jag som förut kunde komma dit innan jobbet fick nu återkomma vid 10-tiden. Själv hade jag som vanligt bråttom inför en stundande Londonresa så jag var lite irriterad när jag stiger in genom dörren och min första fråga blir givetvis den om de ändrade öppettiderna. Min skomakare tittar glatt på mig och berättar att han har frågat alla sina kunder och de flesta vill gärna att han håller öppet på kvällarna. Nu har han öppet till 20.00 eftersom det är många som är stressade, har långa arbetsdagar och svårt att få sitt livspussel att gå ihop och det är klart att han skall ändra sina rutiner då. Vårt fortsatta samtal blev fyllt av kundupplevelse och hur han nu även skickade ut ett Sms när skorna var färdiga för hämtning.
Det är en otrolig njutning att möta en passionerad entreprenör. Plötsligt dras man med in i slutna rum fyllda av år av yrkesskicklighet och kunnande. Jag ryser när jag får höra om den nya gummiblandningen som gör att klackarna får en längre livslängd och ger bättre stötdämpning för skelettet. Jag ryser när jag hör någon varmt berätta om, hur man vet att man har en bra frisörsax eller när jag upplever de små, små variationerna som man som kund kan känna när någon verkligen bryr sig om just mitt hår och hur det skall klippas för att passa in just på mig. Nördigt kan många tycka, men det är detaljerna allt hänger på. Det tar år att bli skicklig inom sitt yrke.
Jag upplever att det har gått troll i ordet passionerad. Det är lätt att det bara en läpparnas bekännelse. Jag möter många som använder den termen som om man bara vore passionerad så går allt bra. Nej, förvisso inte. Det vackraste ordet jag känner till är mod. Det är få av oss som är modiga. Modiga att välja sin egen väg när massan drar åt ett håll, modiga att stå emot uppenbara fördelar på kort sikt och pengar bara för att kunna få fortsätta med sitt givna kall och den väg som man tror är den rätta. Resan kallas uthållighet. Vad är det som gör att entreprenören dag ut och dag in förkovrar sig, testar, utvecklar och inte ger upp i första taget. Hur kan en tejpad söm vara viktig? varför är det viktigt med en viss typ av gummiblandning? metallkonstruktion? arkitektritning? designupplevelse? vad maten smakar? Varför bryr vi oss så in i själen om att vi skall skapa och ge bra kvalitet i allt det vi gör?
Det finns många företagare, men sanna entreprenörer är det få som blir. Kvalifikationerna stavas passion, uthållighet och mod. Dessa nördar gör mitt liv roligt att leva. När jag möter en sådan entreprenör - det är då jag måste springa iväg och köpa en bulle.
